engelska är numera ett kärnämne och det krävs godkänt betyg från grundskolan för att komma in på ett nationellt gymnasieprogram. för vidare studier och arbete räcker det inte att man kan tala och förstå språket; man måste också kunna läsa och skriva på engelska.
det blir allt vanligare att en stor del av kurslitteraturen vid universitet och högskolor är på engelska.
men 6 % av eleverna som gick ut grundskolan fick icke godkänt i engelska vårterminen 1999. resultaten från år 2000 är preliminära, men tyder på en ökning. orsakerna till detta kan vi bara spekulera i, men vi kan anta att många elever, som har dyslexi/läs- och skrivsvårigheter, ingår i gruppen. grundskolan har alltså misslyckats med att ge dessa elever grundläggande kunskaper i engelska, och gymnasiet har inte beredskap att ta emot dem. det finns yngre vuxna dyslektiker som gått genom hela skolsystemet, utan att ha läst någon engelska alls. i den medelålders gruppen finns det många dyslektiker som visserligen deltagit rent fysiskt i engelskundervisningen, men som har stora brister i sina kunskaper.
behovet av hjälp för dessa grupper är stort. men hur skall en sådan hjälp se ut? vilka krav ska vi ställa på engelskundervisningen för elever, som har svårigheter redan på modersmålet svenska?
nyckeln är att utgå från den kunskap som finns idag, om dyslektikers särskilda svårigheter att snabbt och säkert avkoda ord och att stava. till hjälp och inspiration behöver vi dessutom erfarenheter från dyslexiundervisning i engelskspråkiga länder. gör vi detta, finns gott hopp. engelskan behöver inte vara ett ”hopplöst språk” för dyslektiker.
hur undervisar vi i engelska i den svenska skolan?
i min yrkesverksamhet har jag många gånger startat med nybörjarengelska i årskurs fyra. jag har en bakgrund som mellanstadielärare, med examen 1981. sättet att undervisa i engelska har förändrats en hel del de senaste 30 åren. från en undervisning med fokus på skriftspråket och en ganska styrd muntlig undervisning, till en som starkt betonar den kommunikativa sidan av språket; framförallt på muntlig bas. språkets formsida med direkt undervisning i t ex stavning och grammatik har fått träda tillbaka under de första åren i skolan.
mycket gott har kommit ut ur denna betoning på den kommunikativa nyttan med språk. elever brukar i början tycka att engelska är roligt. de flesta hänger med och lär sig snabbt att uttrycka sig med enkla fraser. genom ramsor, rim, sagor och lekar blir de aktiva språkhanterare. det är lätt att direkt få kvitto på kunskaperna vid utlandsresor, vid tv:n och datorn.
för eleverna med dyslexi brukar svårigheterna visa sig, när texter lite längre fram börjar dominera undervisningen. det uppstår då ett glapp mellan de muntliga och skriftliga färdigheterna. läromedelsförfattare och lärare har så starkt betonat vikten av engagerande och intresseskapande texter i så kallade ”whole language-program”, att elever med stora läs- och skrivsvårigheter glömts bort. dessa elever halkar efter, upplever sig som dumma och tycker att det är svårt och inte längre lika roligt. det gäller därför att göra en så tidig insats som möjligt, med fonologiskt grundarbete och direkt undervisning, precis som i svenska. här saknas kunskap hos lärare. Även speciallärare saknar många gånger denna kompetens. material för specialundervisning i engelska för dyslektiker saknas också. ett särskilt observandum är, att nästan alla elever med dyslexi/läs- och skrivsvårigheter idag hamnar i den språkvalsgrupp i grundskolan, som nästan alltid utgör ett negativt val – nämligen det alternativ till tyska/franska/spanska som brukar kallas ”språkval i engelska/svenska”. detta alternativ har på många skolor blivit en slasktratt för alla elever som, av olika skäl, har svårt att läsa ett b-språk.
varför är engelskan så svår att läsa och stava?
flera internationella läsundersökningar visar att barn i engelsktalande länder har en sämre läs- och skrivförmåga, jämfört med barn från många andra länder med alfabetiska skriftspråk. Även hos vuxna med engelska som modersmål får man detta resultat vid internationell jämförelse. beror det på en generellt sämre skola i dessa länder, eller är befolkningen dummare? eller är det engelska språket helt enkelt svårare än andra alfabetiska språk, att läsa och stava?
engelska har en synnerligen komplicerad ortografi. finskan är troligen det språk, som i skrift är mest transparent i sin representation av ljud/bokstav, med en närmast ljudenlig stavning. svenskan har något slags övre mellanställning på en skala, där engelskan ligger väldigt långt ner. engelska språket är särskilt svårt, eftersom det genom historiens gång utsatts för ovanligt många olika språkliga influenser. angler, saxare, kelter, romare, normander och vikingar – alla har blandat in sina språksystem i engelskan. mycket sent i historien systematiserades och reglerades stavningen i england; inte förrän i mitten av 1700-talet. idag skall 43 språkljud i det talade språket representeras av endast 26 bokstäver i skrift.
konsonantljuden bereder stora svårigheter, men vokalljuden är en riktig djungel att lära sig koda i skrift. utan direkt strukturerad undervisning, med nycklar till den engelska alfabetiska koden, är det i princip omöjligt för ett barn med dyslexi att lära sig läsa och stava bra på engelska. en som på ett bra sätt beskriver det engelska språkets uppbyggnad och historia, med dess speciella svårigheter i ortografin för en nybörjarläsare i engelska, är professor diane mcguiness, university of south florida, i boken why children can’t read. and what we can do about it.(1998) den rekommenderas varmt till alla, som vill ta itu med undervisning i engelska för dyslektiker.
forskning visar att personer med svårigheter (t ex dyslexi) i sitt första språk som regel bär dessa svårigheter med sig när de börjar studera ett andra språk (vellutino & scanlon, i ganschow, sparks & schneider, 1995).
men även motsatsen förekommer och är dokumenterad i en undersökning. det finns alltså personer med dyslexi som läser bättre och föredrar att läsa på engelska, före sitt modersmål svenska, men de är få och utgör undantag. (miller-guron & lundberg, 2000)
hur kan vi anpassa undervisningen i engelska till elever med dyslexi?
innan jag går in på det som saknas i svensk skola, nämligen strukturerad undervisning i engelsk läsning och stavning, vill jag ta upp några generellt viktiga komponenter. många av dem är redan idag självklara i god engelskundervisning.
”bada” i engelska: en god princip vid all inlärning av ett nytt språk är att ”bada i språket”. bäst är förstås en vistelse i landet. det är viktigt att eleven får höra mycket engelska i skolan. klassrumsspråket bör därför vara engelska. högläsning på engelska är bra, liksom otextade filmer och bandinspelningar.
muntlig kommunikation: upplevelsen att våga prata, bli förstådd och förstå, är stimulerande och motiverande och bör självklart ingå i undervisningen. det finns en uppsjö av bra läromedel och material för kommunikativa övningar i engelska, anpassade för små barn upp till vuxenundervisning. det är bara att söka hos förlag och erfarna lärare.
grammatik: i ett klassrum brukar framåtskridandet oftast ske utifrån genomsnittets nivå. när läraren lämnar ett moment har de flesta elever uppnått en viss överinlärning, som gör att de i den fortsatta inlärningen minns vad de lärt. men detta gäller inte dyslektikerna. de får sällan så mycket tid på ett avsnitt, att automatisering uppnås. ofta finns luckor i kunskaperna och det gäller att identifiera dessa. de flesta elever med dyslexi har svårt att minnas grammatisk terminologi, men detta betyder inte alltid att grammatik behöver vara svårt.
den som skall undervisa dyslektiker bör välja grammatikläromedel med stor omsorg. de flesta läromedel är inte tillräckligt tydliga och strukturerade. man övar också för lite innan man går vidare. materialet skall vara tydligt och enkelt i layout. det bör innehålla många övningsexempel. det är bra att öva grammatik både muntligt och på dator. det finns många bra datorprogram anpassade efter ålder och svårighetsgrad. viktigt är också att träna särskilt på de många, vanligt förekommande småorden i engelska, som pronomen, artiklar och prepositioner. de är inte sällan ljudstridigt stavade och bereder ofta problem.
ordkunskap: ordförrådet blir magert om man inte läser. det finns minst två ordbanker; den muntliga och den skriftliga. ibland överlappar de varandra. ibland får lärare hjälpa till att välja de ord som skall läras in skriftligt. ett sätt är att samla ord tematiskt och träna dem. begränsa antalet ord, selektera efter stavning och elevens eget val. homofoner, som t ex paret hear/here, bör belysas.
lästräning på engelska: metoden ”upprepad läsning”, med tio texter på samma nivå är en utmärkt metod för individuell lästräning. den tränar och mäter både variabeln hastighet och andelen korrekt lästa ord. metoden finns beskriven i boken dyslexi – från teori till praktik (høien & lundberg 1999) det finns också bra lättläst litteratur i pocketupplaga.
läsförståelse: viktigt är att ge eleven tillfälle att visa vad han förstått av läst/uppläst text och det tar tid, för det kanske måste göras muntligt.
kompensation i skolan: precis som i alla andra ämnen kan man ge längre tid vid skriftliga förhör och möjlighet till muntliga test. alla läromedel i engelska finns på band, från lågstadium till vuxenutbildning, en kopia av bandet till eleven är en självklarhet.
bok och band: det finns mycket engelsk litteratur inspelad på band på vanliga bibliotek. man kan be om en samkörningslista på originalböcker, kopplade till talböcker. många förlag i england ger ut ”audiobooks”. de finns för alla åldrar och nivåer. (utbildningsstadens katalog)
bilder: bilden är ett utmärkt hjälpmedel när man skall tala och skriva engelska.
talsyntes på engelska: det finns flera bra och inte så kostsamma program på marknaden.
stavningskontroll på engelska: det finns i vanliga ordbehandlare.
quicktionary: Översättningspenna, som besparar eleven mödosamt uppslagsarbete i lexikon.
datorprogram: det finns ett stort utbud av datorprogram, avsedda för undervisning och språkträning av dyslektiker, i de engelskspråkiga länderna. det finns anledning att inventera denna marknad.
särskild undervisning i läsning och stavning på engelska
deltagarna i kurserna i engelska på läs- och skrivforum i kungälv, där jag arbetar, kan delas upp i två huvudgrupper. den första består av elever som av olika anledningar inte deltagit i engelskundervisningen eller tillgodogjort sig grundläggande kunskaper i engelska under sin grundskole- eller gymnasietid. en del har blivit ”befriade” från engelska i skolan, i all välmening. andra har suttit med, eller suttit av tiden, utan att tillgodogöra sig så mycket. grundläggande motiv till studierna idag, brukar vara att man nu vill kompensera dessa brister, kunna hjälpa sina barn i skolan, klara sig på egen hand vid resor eller att man siktar på att studera engelska på ordinarie kurser och program. dessa elever vill både lära sig tala och förstå engelska från grunden och samtidigt lära sig att läsa och skriva engelska.
den andra gruppen består av vuxna studerande som behärskar engelska ganska bra i tal, men saknar färdigheter i att läsa och skriva på engelska. ofta siktar dessa elever på vidare studier av något slag, eller anser att kunskaperna behövs i arbetslivet. eleverna i denna grupp är starkt motiverade att arbeta mycket med engelska i skrift och att börja från grunden.
i uppbyggnadsskedet sökte och provade vi olika undervisningsmaterial vi hittat i storbritannien och usa – material skrivna för dyslektiska elever, med engelska som modersmål. målet var att hitta ett sätt att arbeta med engelska språket som överensstämde med det vi använder i svenska på läs- och skrivforum. de grundläggande tankarna och idéerna utgick från den forskning som bedrivits om dyslexi de senaste decennierna och som kan sammanfattas i denna korta definition av begreppet dyslexi:
”dyslexi är en störning i kodningen av skriftspråket, orsakad av en defekt i det fonologiska systemet.” (høien & lundberg, 1991)
med utgångspunkt i denna korta definition, går det att hitta strategier att använda även för undervisningen i engelska för personer med dyslexi. vägvisare under arbetet har varit att utgå ifrån principerna om
· fonologiskt grundarbete
· direkt undervisning
· multisensorisk stimulering
· god inlärningsmiljö
· möjlighet till överinlärning och automatisering.
fonologiskt grundarbete
fonologiskt grundarbete betyder i praktiken att lyssna till, identifiera, analysera och laborera med ljuden i det engelska språkets ord. ljudsyntes kopplat till läsning och ljudsegmentering kopplat till stavning. en del ljud är lika våra ljud, en del är helt nya och olika. vanliga ”trouble-spots” är /v/ som i vet jämfört med /w/ som i wet, /y/ som i yet jämfört med /j/ som i jet , korta vokalljud som i bed, bag, bug , big, log, främmande ljud som /th/ som i this och the, /ch/ som i chip jämfört med /sh/ som i ship. det är viktigt att lyfta fram enskilda ljud. dels för att uppleva skillnader och likheter, dels för att medvetandegöra den alfabetiska koden, att de talade ljuden i skrift representeras av bokstäver – ibland med ett alternativ, ibland med flera.
multisensorisk undervisning
en huvudprincip för framgång i språkinlärningen är att undervisningen skall vara multisensorisk. det betyder att man använder så många kanaler för inlärning som möjligt, samtidigt. se ordet, hör ordet, gör ordet ( med handens fingrar s.k. ”tapping”), skriv ordet, rita bilder som nycklar till att hitta enskilda vokal- och konsonantljud, så kallade ”keywords”. det är viktigt att laborera med språkljuden kopplade till bokstäver på alla upptänkliga sätt. eleven får inte en färdig regelsamling utan producerar den själv under kursens gång.
nästa steg för våra elever, blir därför att koppla samman språkljuden med bokstäver; att se hur ljuden representeras i skrift på engelska. för att hitta de enskilda fonemen ritar eleven en bild för ett ”keyword”, t ex en bild på en uppåtgående pil. eleven säger up och lyssnar till det första ljudet, hittar initialljudet och kopplar det till grafemet u. bilden hjälper eleven att säga ordet, lyssna efter det första ljudet, klippa av det, isolera det och koppla det till en bokstav. så kan man gå igenom alfabetets alla vokaler och konsonanter inklusive digraferna, sh, ch, th, wh och ck. det är nödvändigt i engelska, likaväl som i svenska, att börja med en-till-en-koppling mellan ljud och bokstav och läsa och stava ljudenligt stavade ord. jag har förstått genom diskussion med ämneslärare i engelska att detta synsätt på språket är dem främmande. ”ljudenlig stavning finns väl inte på engelska?” är en vanlig kommentar. men visst finns det!
flera författare till läromedel har på ett utmärkt sätt tagit sig an uppgiften, både i storbritannien och i usa. många vilar i traditionen från samuel orton och anna gillingham. detta forskarpar levde och verkade i usa under mitten av 1900-talet och utformade pedagogiska principer, grundade i forskning, för att hjälpa elever med dyslexi att lära sig läsa och skriva. de läromedel vi provat bygger på dessa principer. de går dock inte att använda rakt upp och ner. en anpassning till svenska förhållanden är nödvändig, både när det gäller vokabulär, språkliga skillnader och kulturella faktorer. vi håller för närvarande på med denna ganska mödosamma anpassning. förhoppningsvis resulterar det, inom en relativt snar framtid, i ett läromedel anpassat för svenska förhållanden.
i de material vi använder förekommer läsning av enstaka ord, läsning av nonord, läsning av meningar, samt läsning av hela texter; alla kontrollerade med utgångspunkt från den ortografiska nivån i det aktuella avsnittet. för att uppnå flyt i avkodningsförmågan är det nödvändigt med överinlärning och automatisering. mycket övning ger faktiskt färdighet. vokalljuden drillas vid varje lektion. i början endast de korta vokalljuden, så småningom även de långa. sist kommer diftongerna och dubbelvokal-stavning. nonorden är viktiga för de tvingar läsaren till att enbart lita till sin avkodningsförmåga, helt utan kontext. hela meningar och texter är nödvändiga för att ge läsningen en innebörd. vi vänder på steken vid varje lektion och stavar enskilda ljud, ord och nonord inom det aktuella ortografiska området och skriver hela meningar på diktamen. att själv kunna diskriminera det ena ljudet från det andra, att höra skillnaden på vokalljudet i orden bag, beg, bug, att se detta ske samtidigt i skrift med ljudkorten på tavlan och veta kvaliteten på vokalljudet – det är fonologisk grundträning. det finns en naturlig progression att utgå från i attacken av det engelska skriftspråket. enkel ljudenlig stavning i korta enstaviga ord med kort vokalljud i stängda stavelser är grunden för all fortsatt träning. i progressionen serveras nya modeller som utgår från det man redan behärskar. eleven måste tränas i att gå från det vanligast förekommande till det mer ovanliga ortografiska alternativet. ett fonem kan ha flera avbildningar t ex /f/ kan skrivas med f, ff, ph, och gh. exempel på denna progression finns i den tidigare nämnda boken av mcguinness (1998).
stavelsetyper
här bör nämnas en viktig skillnad mellan våra två språk i skrift. engelska läsare kan med fördel stavelsesegmentera ord för läsning. med hjälp av denna stavelsedivision får eleven hjälp att avkoda rätt, t ex när det gäller kort och lång vokal. det finns sex olika typer av stavelser i skrift. den enklaste och första kallas closed syllable och innebär att det finns en vokal och att denna är instängd av en eller två konsonanter. i dessa stavelser blir vokalljudet kort som i not, hat, pet. jämför dessa ord med note, hate, pete, där vokalljudet på grund av silent -e blir långt och har samma ljud som namnet på bokstaven i alfabetet. denna stavelsetyp kallas vowel-consonant-e-syllable. jämför sedan med no, be och fly där stavelsen är öppen, så kallad open syllable, och lämnar vokalljudet långt. vi har också -le syllable, som i battle, r-controlled syllable, som i stir och double-vowel-syllable, som i ear, air och door. vi har inte en motsvarande stavelseindelning i svenskan.
direkt undervisning
i skolan idag är direkt undervisning något nästan tabubelagt och fult. elever förväntas själva ta ansvar för sitt lärande. men för elever med dyslexi är direkt undervisning en avgörande faktor för framgång. de måste få tillgång till den kod de ännu inte har knäckt. och detta måste ske systematiskt och strukturerat. läraren är den som plockar fram, belyser och illustrerar det som skall läras in med utgångspunkt från individens behov, ser och identifierar individuella svårigheter och tar ansvar för att hitta lösningar. direkt undervisning tar inte ifrån eleven hans inflytande över inlärningen. men läraren tar sitt ansvar och eleven sitt. rättning och korrektion sker genom frågor till eleven utifrån studerade avsnitt.
god inlärningsmiljö
för att inlärning med språkljud skall bli bra krävs i allmänhet mindre grupper. alla måste kunna höra och höras för tydlighetens skull. alla som deltar måste få tillräckligt med tid att laborera med materialet, för att befästa kunskapen. tempot måste anpassas efter den som tar mest tid på sig. därför blir undervisningen ibland helt individuell, framför allt i början. förhållningssättet måste anpassas efter elevgrupp och ålder. att lära sig läsa från grunden igen, när man är vuxen eller redan har gått flera år i skola, kräver insikt och ett respektfullt bemötande från läraren. oavsett om det gäller engelska eller svenska.
metakognition
i elevernas utvärderingar under dessa två år, har det i samtliga grupper om och om igen framkommit, att den största upplevelsen av denna typ av undervisning är att man för första gången erövrar språket själv. det går att se ett system, att skaffa sig en säker grund, att skaffa sig redskap för att avgöra via stavningsmönster hur ett ord skall läsas. ”Äntligen hör jag ljuden, äntligen kan jag skilja på väska (bag) och insekt (bug) och förstå skillnaden. det hänger på vokalen.” det som kan se ut som en tråkig drill ger istället en grund till självständigt lärande. ingen går vidare utan att ha förstått. en språklig medvetenhet brukar bli resultatet. det märker jag oftast genom de kloka frågor kring språket jag får. det är när man börjar ställa bra frågor som inlärningen verkligen kommit igång.
ett nytt sätt att se på ord
när vi arbetat med denna metod har det visat sig att grammatik och ordkunskap ibland har lärts in på ett nytt och annorlunda sätt. vi utgår från ljuden i orden och söker vägar att se olika sätt, att representera dessa i skrift. då kommer man ibland osökt in på grammatik och morfembaserat lärande. Åtminstone i programmets senare delar. begrepp som suffix, prefix, basord och rotmorfem får en ny dimension när man utgår från formen av ordet. t ex så kan suffixet -s ha minst tre olika grammatiska uppgifter, plural-s, s-ändelse på verb i presens tredje person singular och genitiv-s. frågor som ”varifrån kommer ordet ursprungligen?”, ”vad heter det i sin grundform?”, ”hur kan ursprunget påverka stavningen?”, ”varför blir det en dubbeltecknad konsonant?” och ”varför låter suffixet -ed olika i ord som chopped, mended och spelled?” kommer upp. det går att lära från andra hållet, så att säga. grammatiken och morfemträningen kommer in bakvägen. plötsligt ser man mönster man kanske aldrig reflekterat över.
sight words
vissa ords stavning går aldrig att förklara. det finns något vi kan kalla för ”sight words”, ord som inte följer någon regel eller princip för stavning. en del av dem är högfrekventa småord. de är faktiskt inte så många som man kan tro, trots engelskans rykte som totalt oregelbundet språk avseende stavning. dessa ord lär eleverna in separat som ordbilder.
avslutande synpunkter
det viktigaste i engelskundervisningen med dyslektiska elever är att bygga upp ett förtroende för att även det engelska skriftspråket har ett regelsystem i ortografin som det lönar sig att utnyttja för inlärning. gissningarna blir färre, säkerheten större, strategierna för ordavkodning mer ekonomiska och engelskan roligare. jag är övertygad om att alla som lär sig engelska från början, skulle ha nytta av att lära sig identifiera ljuden i språket och koppla dem till olika representationer i skriften med det enklaste mönstret först. Även små barn som är nybörjare i engelska torde ha nytta av denna slags träning från början parallellt med den muntliga kommunikativa undervisningen i engelska. precis som med träning i fonologisk medvetenhet på förskolan skulle man i nybörjarundervisningen i engelska kunna jobba med de engelska språkljuden innan man börjar läsa och skriva.
e-post: malin.holmberg@kungalv.se
art. publicerad för språka loss 2001.
ganschow, sparks & schneider (1995). learning a foreign language: callenges för students with language learning difficulties. dyslexia 1:75-95
høien & lundberg (1998). dyslexi: från teori till praktik. natur och kultur
mcguinness (1998). why children can’t read. and what we can do about it. penguin books
miller-guron & lundberg (2000). dyslexia and second language reading – a second bite at the apple? reading and writing. an interdiciplinary journal.
skolverket statistik, www.skolverket.se
katalog från utbildningsstaden ab, dr westringsg. 14, 413 24 göteborg