fmls webbplats
fmls webbplats har framställts med ekonomiskt stöd från hjälpmedelsinstitutet. den tekniska kompetensen har niklas holmström stått för – en av personerna bakom hi:s och toppledarforums riktlinjer: ”webbplatser som vi vill ha dem”. webbplatsen http://www.fmls.nu är därmed ett praktiskt förverkligande av hi:s riktlinjer. webbplatsens struktur och innehåll, ansvarade undertecknad för.
under den tid nomos utvärdering pågick, startade projektet språka loss. jag ansvarar för http://www.fmls.nu/sprakaloss, som ändrats något i förhållande till www.fmls.nu det har gjorts, utifrån den kunskap som vuxit fram under främst 1990-talet, om hur personer med läs- och skrivsvårigheter/dyslexi läser och tar till sig kunskap.
det är i ljuset av detta, dessa kommentarer skrivs.
man behöver inte söka runt länge på internet, för att inse att det vimlar av tekniska och pedagogiska lösningar på hur webbplatser kan se ut. behovet av internationell standardisering, för att åstadkomma en kommunikation, där sändare och mottagare förstår varandra, är uppenbar. hur en sådan ska se ut, beror till mycket stor del på mottagarens förutsättningar att ta till sig det förmedlade.
projektet ”bättre webbplatser för personer med funktionsnedsättning” är mig veterligt den första kartläggning som gjorts av dessa två grupper. man skulle alltså kunna säga att studien är banbrytande och jag hoppas den följs av fler studier.
resultatet innebär att man fått större kunskap om behovet hos tre olika kategorier.
1. vad som är bäst tillgängligt för läsare i allmänhet.
2. vad som är bäst tillgångligt för personer med utvecklingsstörning.
3. vad som är bäst tillgängligt för personer med läs- och skrivsvårigheter/dyslexi.
jag kommer inte att rosa undersökningen mer än så här. det är underförstått att den har mycket stort värde och att den är en viktig pusselbit i det perspektiv språka loss vill åstadkomma. jag kommer inte heller att gå in på gruppen utvecklingsstörda, mer än där grupperna har gemensamma behov, därför att mina kunskaper på det området är allt för begränsade. däremot vill jag stanna upp vid definitionen av målgruppen med dyslexi: ”en oväntat låg läsförmåga hos barn och vuxna som annars har den begåvning, motivation och skolhistoria som normalt räcker för att uppnå precis och flytande läsning”.
gruppen personer med läs- och skrivsvårigehter/dyslexi
det vi talar om är alltså en mycket bred grupp, som i sig inrymmer en mängd personer, med sins emellan vitt skilda symtom och orsak till svårigheterna. samtidigt är det en relativt liten grupp, i förhållande till målgruppen i samhället, som deltagit i undersökningen. 11 personer har svarat på intervjufrågorna och 9 har deltagit i användbarhetstesten i laboratoriet.
de flesta resultat stämmer med erfarenheter på ”fältet” och med dagens forskningen på området. men går vi in på några enskilda punkter, så bör de inte accepteras utan diskussion.
komtrasten mellan bokstav och bakgrund
i labbtestet konstaterades att ”kontrasten i texten är mycket viktig för att göra texten läsbar.” och riktlinjerna konstaterar följdriktigt:
”7. kontrasten mellan text och bakgrund skall vara mycket god -använd mörk text mot ljus bakgrund och undvik bakgrunder med bilder eller mycket färg. färgen skall också vara läsbar på en monokrom skärm.”
här finns det praktisk erfarenhet som tyder på att en del personer med läs- och skrivsvårigheter läser bättre om kontrasten dämpas. en del lärare har därför lagt en svag grå, blå eller skär hinna över texten och personen har då ofta fått lättare att läsa.
det är inte riktigt klart vad detta beror på, men forskning tyder på att dessa personer, då de fixerat blicken på en ordbild, har svårt att ”sudda” ut den snabbt nog, då de kommer till nästa fixering. de ser då ”dubbelexponerat.” något dämpad kontrast minskar detta problem.
av denna anledning, har vi på språka loss webbplats lagt den svagaste gula färgtonen, som finns i de webbfasta färgerna, som bakgrund till texten, medan fmls övriga sidor fortfarande har svart på vitt.
radlängd
i labbtestet konstaterades att ”raderna är ofta för långa – det är mycket bättre med spalter” och i konsekvens med det står det i riktlinjerna:
”8. textbredden bör inte vara för stor, maximalt bör textens bredd vara 2/3 av skärmens bredd. undvik texter som är lika breda som skärmen.”
det är riktigt att långa rader ofta blir problem för personer med läs- och skrivsvårigheter. man har svårt att ”hitta in på rätt rad” då man lämnar högermarginalen och ska in på nytt från vänster. Å andra sidan kan spalter, som ligger för nära varandra också ställa till problem. på webben är det nog därför bäst att bara ha en spalt.
problemet är å andra sidan inte bara en fråga om radlängd. det är ett förhållande mellan radlängd, textstorlek, radavstånd och hur ”rörig” sidan är i övrigt. mitt intryck är att en sida kan innehålla relativt mycket text, om bara sidan upplevs som luftig och tilltalande.
det finns ett radikalt sätt att lösa detta på webben. att man gör det möjligt för läsaren att själv ställa in hur han vill ha det. vi har gjort det genom att inte låsa radlängden. läsaren kan minska bredden på sitt fönster, så minskas också radernas längd. handik@pp.se har löst det ännu radikalare på sin webbplats http://www.funka.nu , genom att ge läsaren flera olika alternativ – radlängd, typsnitt, storleksgrad osv. när det ”stailcheetet” utvecklats lite till, är det möjligt att det slår ut mycket annat, eftersom det förmodligen inte är möjligt att hitta ett presentationssätt som är optimalt för alla.
textstorlek och radavstånd
punkt 5. och 6. handlar om textens storlek och radavståndet. i tryckt text föredrar en del personer med läs- och skrivsvårigheter 12 punkter, medan andra föredrar 14 punkter. min iakttagelse är att mycket ovana läsare föredrar 14 punkter, medan de som fått lite läsvana, gärna går ner till 12 punkter.
ju större texten är, desto större blir också behovet av avstavningar och det blir svårare att göra innehållet överskådligt på skärmen. det i sin tur innebär att man får skrolla mer, för att läsa det som står och man får svårare att bilda sig en uppfattning om var man befinner sig i texten.
mindre text än 12 punkter har jag däremot sällan hört någon förespråka.
Även radavståndet följer denna princip. den ovane läsaren, som kanske också har svårt att hitta in på raden, vill ha större radavstånd, medan den lite vanare kan gå ner i avstånd. här som tidigare är det förhållandet till texten som helhet, som spelar in. för den mycket ovane läsaren kan det vara ett stöd med fritt radfall (texten uppställd som dikter) och stort radavstånd. men för en läsare som kommit lite längre, upplevs det ibland som hindrande, eftersom det lätt blir ”stakato”, utan flyt.
bilder och ikoner.
angående bilder och ikoner sägs det i punkt 17: ”använd bilder och ikoner, tillsammans med text, på t ex knappar eller länkar. så länge bilderna eller ikonerna upplevs logiska och passar till innehållet, underlättar de för användare som har svårt att läsa.”
detta är ett område som är minimalt utforskat i förhållande till personer med läs- och skrivsvårigheter/dyslexi. det kan vara så att text och ikoner tillsammans gör det lättare. så har man gjort på rels webbplats http://rels.bollnas.se (en sida som numer tyvärr ”går på sparlåga” av ekonomiska skäl).
men det kan också vara så att ord och ordkombinationer – ”i landet”, ”forum” eller ”läsningens mekanismer” – får samma roll som små bilder, att de alltså ”uppträder” som ”ordbilder”, som inte behöver läsas, utan uppfattas till sin form och plasering.
Är det så, så blir text och bild tillsammans, kanske bara tyngande. kanske blir det då bara svårare att orientera sig på sidan, eftersom perseptionssvårigheter ofta ingår som en del i dyslexiproblematiken.
detta är alltså ett område som skulle behöva utforskas mer.
språket
slutligen har vi frågan om språket på webben. naturligtvis är det så att tiden man har till förfogande, för att fånga läsaren som ”vandrar runt” på nätet, är begränsad. det är lätt att ”gå vidare”. det som gäller för god textbehandling i allmänhet, gäller alltså även om man vill fånga personer med läs- och skrivsvårigheter. att ha något väsentligt att säga och att göra det på ett välgenomtänkt och välformulerat sätt.
det som står i punkt 19. ”skriv enkelt och konkret och undvik långa och svåra ord” gäller säkert för utvecklingsstörda, men det är inte så självklart för dem som har läs- och skrivsvårigheter.
en svår ordkombination, som ”creedence clearwater revival”, tror jag att många personer i 40-50-års åldern, som har läs- och skrivsvårigheter, skulle ha svårt att stava till och kanske också svårt att uttala på grund av auditiva svårigheter. men jag tror att de flesta skulle läsa den som en ordbild och därför förstå vad det stod för, utan några stötte problem.
däremot skulle nog en hel del kunna snubbla på en mening som denna: ”han såg dem då de gick med hennes gås och såg sig om efter ett tåg.” i den meningen, som består av en mängd ”enkal” ord, finns nämligen en hel del små ord som är mycket lätt att läsa fel på för den som har svårt med riktningar och ordningsföljder. men detta är ett stort område, som hela projektet språka loss syftar till att klarlägga, varför jag inte går djupare in på det här.
slutsats
studien ”bättre webbplatser för personer med funktionsnedsättning” är ett värdefullt bidrag till kunskapen om hur tillvaron ska kunna göras lättare för alla medborgare och de riktlinjer studien lett fram till, är ett viktigt tillskott till övriga riktlinjer. men det är till syvene och sist den enskilde webbproducenten som ska omsätta dem i sin vardag.
för en webbproducent på tex. en filosofisk institution, kan det finnas anledning att använda ord som ”fenomenologiskt misstag”. det är också något många dyslektiker gått och väl kan förstå, även om de kanske har svårt att stava till det. att göra en webbsida tillgänglig, är alltså inte synonymt med att sänka den intellektuella nivån. men för att bli förstådd och för att inte stänga potentiella läsare ute, behöver den enskilde webbproducenten idag väga samman sitt budskap, med de olika regler som framkommit för att göra kommunikationen så effektiv som möjligt. (på rosenbads webbplats tex. kan man läsa statliga utredningar och på cid:s webbplats ligger även deras regler för tillgänglighet utlagda. men på båda ställena använder man ett format som utestänger alla dem som behöver kunna använda en talsyntes för att få texten uppläst.)
det räcker alltså idag inte för en kompetent webbproducent att ha god webbkunskap. det räcker inte heller, att ha god webbkunskap och kunskap om dessa tillgänglighetsregler. man måste också kritiskt kunna omsätta reglerna och detr gör man bäst i dialog med brukarna. därför behöver vi debatten, där olika professioner och intressen kan befrukta varandra.
jag hoppas därför att fler tar upp ”denna kastade handske”.
Åter till: tillgängliga webbplatser – hur ska man göra?